TJUGOHUNDRANIO

2009. Inte 2008. 2009. Ja, imorgon är det är 2009. Jag känner att jag inte vill komma in i 2009. Jag mår bra så som jag är här detta år. Åren kommer och går, som vågorna drar in på stranden, dag och natt. Enda uppehållet är när det är vindstilla. Och när är det vindstilla i en svensk medborgares liv? Om jag nu skulle vara redo för 2009... Hur skulle mitt liv förändras? Inte alls. 2009 är bara fyra siffror som påminner en om att man har mindre tid kvar att leva för. Dessa fyra siffror uppmuntrar andra att leva och ta hand om sin omgivning bättre. Jag ser 2009 som ett nytt år, en ny start. Men så är det inte. Det blir ingen 'ny start'. Allt som hänt året innan har hänt. Min släkt, mina vänner, min omgivning, kan jag behandla er bättre? Javisst, men det är bara viljan. Tro heller inte att det bara är vid nyår du kan skapa nya löften, detta körs på hela tiden av människor worldwide. Att vilja är det enda man behöver. Men nyårslöften skapar som en tyngd på detta... Som om det gäller mer när det är ett nytt år än om man skulle lova sig någonting i april månad. Som många andra kommer ett ut av mina nyårslöften självklart vara att kunna tappa lite vikt och lite av julmaten som fortfarande sitter runt magen och gör sig bekväma som lagrat fett. Och jag kan inte säga att julen har varit dåligt, fastän mina planer att åka till Kanarieöarna sprack. Men efter att jag hade vart i Colombia under sommaren tänkte jag att det var det. Jag ville inte resa på minst ett år. Nu har jag vart här nere, nu har jag andas den luft de gör, nu har jag upplevt barnarbetarnas jobb. Och jag tyckte inte om det. Jag tänkte på det på nätterna, men usch! säger det i skallen. Medlidande. Det måste finnas i varenda människas kropp på hela jorden. Jag kommer förmodligen inte skriva förräns 2009, men var ej rädda - jag kommer somsagt inte förändras.

Jag önskar er alla
ett gott nytt år
och en god fortsättning
och fyra nya goda siffror !

2009 - Jag är redo.

jul, jul, strålande jul - med lågkonjuktur?

Vad är detta för nåt? På väg hem från Media Markt där jag köpte mitt minneskort till min nya kamera stötte vi på ett litet problem på parkeringsplatsen. Det gick inte att komma ut då alla försökte komma ut samtidigt. Medans jag satt i bilen med lukten av koldioxid i omgivningen såg jag hur alla dessa större elektronikvarokedjor var fulla med folk. Folk trängdes, puttades, knuffades och bråkade om varorna mitt i mellandagsreorna. Detta beteende sker bara en gång om år'. Lågkonjuktur? Var får folk pengar ifrån? Var är depressionen och arbetslösheten? Vi alla vet att den är här. Men folk vill bara inte missa denna tid på året då alla är glada och bekymmer försvinner. Hur pass mycket pengar behöver man förlora för att sluta shoppa för släkt och vänner?
Köper vi då allt på kredit så måste vi betala klapparna som låg under granen fram till mars-april..!
När vi väl kom ut ur parkeringsplatsen insåg jag att folk faktiskt försökte betala för att få en fin stämmning hemma och ett trevligt lov. Hade vi inte fått det utan klappar? Nej. Vi svenskar är ganska negativa till negativa ändringar, men riktigt postiva till okända ändringar. Hur lever då mellanklassare i västeuropa? De har ingen trevlig jul.., eller ?

Julmust i all ära, men vi svenskar har minskat på julmaten iår.